NY ADRESS!

Ny adress till bloggen!

http://tovelinnea.blogg.se

Glöm inte att byta prenumeration på Bloglovin' nu.

Håller på att byta bloggnamn, och därmed fixar jag just nu designen till den nya bloggen. Toves teorier känns lite pretto. Det var ju inte meningen från början att så många skulle läsa, jag planerade för fem nära vänner som skulle kika på festbilder under söndagseftermiddagen.

Så nu gör jag om och gör bättre.

Idag känner jag mig som världens sämsta människa. Universums värsta person. Jag misstänker att det kan vara att jag börjat gå på p-piller som får mig att reagera så himla starkt på hela den här situationen som dykt upp. Tidigare har jag bara tagit den här typen av hormoner när jag varit i en relation, och då har man som haft automatisk tröst. Och användning för dem. Nu blir jag bara gråtmild och sentimental. Och jag klarar inte av att vara svag, så nu ska jag rycka upp mig. För det är bara att inse, en annan människa kan aldrig rädda dig.

Mina vackra väninnor har varit här och snackat skit i typ tre timmar. Nu håller jag på att rensa proppen i mitt handfat. Båda grejerna involverar jävligt mycket snusk.

Jag har fått dit en gilla-knapp! Ibland misstänker jag att man är någon form av tekniskt mirakelbarn. Sedan gör de om designen på Facebook så att du tappar orienteringen och ramlar ner från den där höga hästen.

Det är lite störningar på blogg.se just nu, så den kanske inte syns jämt. Men den finns där. Fantomknappen.

Fy fan så jävla bra. Det är en skiva som bör avnjutas med ett lite mosigt hjärta, adrenalin i blodet och snurrande tankar.

År 2004 var jag med i en pjäs. Då hade jag långt naturligt blont hår med raklugg.



Samma sak 2005, bara lite längre.



2006 färgade jag håret mörkbrunt. Det såg svart ut, men glänste rött i solen.



Jag bytte rakluggen mot snelugg för att se mer sårbar och emotionell ut.



Resultatet av blekningen blev katastrofalt. En hel sommar passerade innan jag lyckades göra det blont igen.



Då mest genom att jag klippte av det.



2008 fick jag ett ryck och färgade håret rött. Jag hade pojkvän och behövde inte imponera på någon.



Det blev mörkbrunt igen.



När jag blekte det för att bli blond så slog det slint. Morot.



2009 fick jag en roll i en långfilm, och de färgade håret brunt på mig.



Jag hoppade av filmen, klippte av mig håret och blekte det blont. Sedan dess har jag kört på kort blont hår.



Om ni undrar varför jag lagt upp det här lilla kollaget så har jag tråkigt och bestämde mig för att ha en liten nostalgitripp. Plus att jag fick ett litet mejl från en tjej som undrade om det var jag som hade knallrött hår en gång i tiden. Jag svarade ja, och hon undrade vilka andra färger jag har haft.

Redan 2003 färgade jag håret rosa, och sedan dess har jag haft alla färger utom grönt. Finns bara inte bildbevis på allt.

Det går inte alltid så himla bra. Igår var jag på den sjukaste festen med fantastiska människor. Billig öl, polispådrag och dansgolv. Men det är inte alltid ett recept för en lyckad kväll. Hjärtat värker värre än vad huvudet gör. Jag har vaknat flera gånger under natten, sträckt ut armarna och bara letat efter en varm kropp bredvid mig i sängen som inte fanns där.

Nu tänkte jag förklara min syn på alkohol. Folk verkar få för sig att jag är otroligt alkoholliberal, och att jag tycker att öl är meningen med livet. Det är det verkligen inte. Jag tycker att alkohol är skit, att baksmälla är helvetet på jorden och att det är förjävligt vad som händer när man tappar kontrollen. Därför beskriver jag mig själv som festromantiker snarare än alkoholromantiker. Jag tycker inte att man måste dricka alkohol för att ha roligt, och det är jag otroligt nöjd över.

Det fanns en tid när jag inte fattade skillnaden på fest och fylla. När fest inkluderade att dricka tills hela universum snurrar och man tappar allt omdöme. Så resonerar jag inte längre. Jag kan festa nykter. Gå ut på krogen och vänligt tacka nej till ölen som bjuds för att instället dansa tills universum snurrar på grund av syrebrist.

Känner man att det är omöjligt att festa utan alkohol borde man ta sig en rejäl funderare på varför man måste tappa förståndet för att vistas ute. I alla fall om man festar mycket. För det är verkligen inte bra för psyket eller kroppen att spendera flera dagar i veckan med att kexa ner toaletter och sluddra osammanhängande skit till främlingar.

Jag är ingen moraltant. Verkligen inte. Jag har gjort sjukt mycket skit i mina dagar, varit med om allt möjligt och hanterat många situationer jävligt dåligt. Jag har sett människor gå under på grund av att de inte förstått när de ska sluta. Därför är det otroligt viktigt för mig att ni förstår mig. Jag vill inte inspirera någon att supa ihjäl sig.

Så. Sup inte ihjäl er ikväll nu. Över och ut.

Jag har ju en liten kontakta mig-knapp till höger för att folk ska kunna höra av sig lite mer privat än att t ex kommentera. Mejladressen är [email protected]. Då och då droppar det in ett litet mejl från någon fin läsare som verkligen uppskattar bloggen. Det är ju helt fantastiskt roligt! Men idag fick jag ett jättelusigt mejl från en man som äger fjällstugor uppe i Lappland som ville ha ett samarbete. Jag länkar till hans sida, och han länkar till min. Jag avböjde vänligt. För helt ärligt känner jag mig inte så fjällstugig, och jag tvekar på att alla 60 plusare som ska hyra fjällstuga har något som helst intresse av att läsa min blogg.

Har köpt mig en klocka. Någonting säger mig att den kommer komma väl till pass. Klockan är inte död bara för att vi har mobiltelefoner att kika på numera. Låt mig förklara.

Dilemma: Du sitter i biosalongen och de säger åt dig att du mååååste stänga av mobiltelefonen. Du sätter den på ljudlös, utifall att du måste kolla på klockan under filmen. Du kanske måste med en buss, har stämt träff med någon efteråt eller lider av en tvångstanke att fundera på vad du misstänker att klockan är och jämföra det med den verkliga tiden. När du fiskar fram telefonen för att kolla klockan får du precis ett sms, bilden på duken blir suddig och alla ser att det är du som har mobiltelefonen på. Du blir nersparkad av en grupp biohuliganer, ramlar ner på golvet och inhalerar popcorn. Vips måste du ligga på sjukhuset för lungpumpning, blir av med jobbet och dina barn vill inte längre ha med dig att göra.

Det hade ju varit så mycket enklare att vinkla klockan mot ljuset från bioduken, kisa och försöka se genom glaset som reflekterar filmen så att det blir en liten utmaning att se vad klockan visar.

Eller så anser man bara klockor som ganska snygga och har den som smycke. Man glömmer ju hur som helst att titta på den.

Nu finns nya Nöjesmagasinet City ute på stan. Jag tycker ni ska kila ut på stan, ta hem en kopia och titta igenom den. Heja Magnus på framsidan, förresten.



Ja, jag kanske inte pryder omslaget men lite Tove får ni i alla fall. Jag vill redan nu dementera uppgifterna om att jag på något sett skulle vara alkoholromantiker bara för att jag romantiserar festandet. Man behöver inte dricka för att ha kul. Öl ska drickas för smaken, inte berusningseffekten.