NY ADRESS!

Jag har ju en liten kontakta mig-knapp till höger för att folk ska kunna höra av sig lite mer privat än att t ex kommentera. Mejladressen är [email protected]. Då och då droppar det in ett litet mejl från någon fin läsare som verkligen uppskattar bloggen. Det är ju helt fantastiskt roligt! Men idag fick jag ett jättelusigt mejl från en man som äger fjällstugor uppe i Lappland som ville ha ett samarbete. Jag länkar till hans sida, och han länkar till min. Jag avböjde vänligt. För helt ärligt känner jag mig inte så fjällstugig, och jag tvekar på att alla 60 plusare som ska hyra fjällstuga har något som helst intresse av att läsa min blogg.

Jag tycker att det är så förbannat roligt att chihuahua stavas chi-hua-hua. Att uttala det är lika med gapskratt. Visst, jag älskar små hundar. Men chi-hua-hua tar ju priset! Den är för liten för att synas i mörker och måste klä sig i dunjacka under den norrländska vintern. För att inte tala om hela stoppa-hunden-i-väskan-kulturen som gör mig så förbannat illamående. Jag är istället betagen av mopsar. Om jag vore ett djur skulle jag vara en mops. Springa runt i cirklar och bli exalterad helt utan anledning. Sedan få andningsproblem och däcka. De låter som små rökande farbröder. Världsledande i tuffhet, skulle man kunna säga.

Helt ärligt trodde jag aldrig att jag skulle bli en sån bloggare som ber om ursäkt för dålig uppdatering. Men jag måste faktiskt göra det. Jag spenderar hela dagarna med att göra andra saker, och det finns inget annat att göra än att be om ursäkt till alla er som läser.

Men ni hänger ju kvar ändå! Jag ser er allt. I alla fall på statistikkurvan. Jag gillar den kurvan. Inte kunde väl jag fatta att så många skulle klicka in sig hit varje dag. Här får ni en förlåtbild. Jag är lite skärrad av siffran.

Jag knarkar frukt. Frukt är mitt heroin. Jag är fysiskt beroende av oroväckande mängder fibrer varje dag. Dumma jag åt vitt bröd i Stinas stuga. Det har inte varit mycket liv i luckan sedan dess. Så nu knarkar jag frukt. Ibland går det hela dagar utan att jag äter något annat. Jag hakar gärna upp mig på en specifik frukt också. I några månader nu har det varit nektariner. Snart kommer mandarinerna. Sen kommer apelsinerna. Sen kommer äpplena. Och sen varvar jag så där. Fruktknark.

På tal om knark, har jag berättat om killen som hamnade på en flygplats och insåg att han hade en haschkaka i fickan? Nu menar jag inte en haschbrownie eller något sådant. Jag menar en stor jävla bit hasch. Han åt upp den. Stoppade den i munnen, tuggade och svalde. Åh vad jag skrattade.

Vem har inte sjungit riktigt fel på en låt någon gång? Alltså riktigt fel. Riktigt riktigt riktigt fel. Det är lätt att det blir så, speciellt på 90-talsdängorna då man inte riktigt kunde engelska. Eller typ det snabba sticket i "Kom igen Lena" av Håkan Hellström. Man bara lallar på.

Saltmannen.se samlar dessa texter, och här har vi en video med landets mest felhörda text.

Om ni trycker här kommer ni få se något som jag tycker är allt bra lustigt. Smakprov kommer här!



Rolf Lassgård och Mona Sahlin (S).

Aftonbladet har gjort det igen.

Ibland misstänker jag att jag är en magnet. En magnet som drar till mig konstiga människor, som av någon anledning dumpar sina konstigheter på mig. Säger konstiga saker, gör konstiga saker som jag alltid försöker beskriva i efterhand men det blir aldrig riktigt lika kul. Det brukar hända mina vänner också. Här tänkte jag vidarebefodra dessa konstigheter, en efter en. Man behöver kanske inte alltid skratta högt, men bra anekdoter är någonting man alltid kan bära med sig.

Vi börjar med en händelse som inträffade en gång för länge sedan. Det var först under gymnasiet som min vän kände sig redo att berätta vad hon faktiskt hade gjort. Det var så skamligt. Och otroligt underhållande.
Min vän, låt oss kalla henne Qwerty, var på stan och hade det trevligt. Plötsligt kände Qwerty ett behov av att uppsöka damernas, och insåg snabbt att hon inte skulle hinna hem utan behövde gå på en offentlig toalett. Så hon letar upp första bästa olåsta dörr och slinker in. Det hon möttes av var inte riktigt vad Qwerty väntat sig. På toaletten sitter nämligen en liten vettskrämd pojke och gör sitt. Ett ögonblick står hon som fastfrusen, stirrar på den lilla pojken som förskräckt stirrar tillbaka. Högljutt ursäktandes backar hon ut från toaletten, och innan hon i ren panik stänger dörren lyckas hon med konststycket att släcka lampan. En reflex de flesta av oss har, att vi släcker lampan när vi uträttat våra behov och lämnar inrättningen. Nu var det ju dock så att pojken satt kvar och inte alls var klar. Så hon släcker lampan, drämmer igen dörren och stormar därifrån. Först någon minut senare slår det henne att hon lämnade en liten chockad pojke i bäcksvart mörker på en offentlig toalett. Fan.

Heja Qwerty. Så många gånger denna historia har fått mig att dra på smilbanden.

Nu börjar uttagningarna till Idol sändas. Höstens bästa TV-vecka! Låt oss ladda upp med den bästa deltagaren genom tiderna.



Jag avskyr fredagsfinalerna, men själva uttagningarna är ju makalösa. Jag brukar köpa en påse godis, lite läsk och spendera kvällen framför TVn. Jag vägrar se på Idol med vänner och bekanta, det är en ensamsyssla för mig. Då kommer de ju förstå hur elak jag egentligen är. För... jag erkänner. Ibland skrattar jag ju faktiskt åt människorna utan självinsikt.

FÖRLÅT

Aftonbladet har väl aldrig varit den mest litterärt stimulerande blaskan i kioskhyllan, men ordet favoritsovstilar stack lite extra mycket i ögonen på mig. Att hitta på ord har väl alltid varit en hobby men kom igen... Jag skulle aldrig ta betalt för att skriva en text där jag använder dem seriöst. Det svenska språket dör, och jag tynar bort av trötthet. Kanske har det med min favoritsovstil att göra. Min favoritsovstil kanske inte ger mig tillräckligt med sömn.

I artikeln om favoritsovstilar, som ni hittar här, insåg jag att min favoritsovstil är en himla mix av allihop. Jag tycker om att sova till klockans högljudda tickande, utstöter små nibblande ljud, somnar sent och kliver upp tidigt. Sedan blir jag alltid less på att sova sked efter någon timme och knuffar medsovaren till fotändan. Kära aftonbladet.se, hur kommer sig detta och hur ska jag någonsin lyckas locka till mig en partner nu?

Och ja, jag förstår väl egentligen att det är rätt logiskt att de kallar det för favoritsovstilar. Det finns ju inget bättre ord än favoritsovstilar för att beskriva fenomenet egentligen. Egentligen ville jag nog mest bara ha en ursäkt till att skriva favoritsovstilar inklusive diverse olika böjningar nio gånger.

Här sitter vi och snörvlar. Är det förkylningen eller notisen i DN som rämnade den hårda fasaden?

Förresten. Gmail är ett jätteful ord. [email protected]. Jag förstår ju hur de menar, googlemail, men det ser ju jätteklumpigt och oestetiskt ut.

Andra fula ord:
Pöl
Fåtölj
Öl