NY ADRESS!

Mina vackra väninnor har varit här och snackat skit i typ tre timmar. Nu håller jag på att rensa proppen i mitt handfat. Båda grejerna involverar jävligt mycket snusk.

Nu finns nya Nöjesmagasinet City ute på stan. Jag tycker ni ska kila ut på stan, ta hem en kopia och titta igenom den. Heja Magnus på framsidan, förresten.



Ja, jag kanske inte pryder omslaget men lite Tove får ni i alla fall. Jag vill redan nu dementera uppgifterna om att jag på något sett skulle vara alkoholromantiker bara för att jag romantiserar festandet. Man behöver inte dricka för att ha kul. Öl ska drickas för smaken, inte berusningseffekten.

Frivilligt arbetslös och fullt frisk. Halsen är i trim och nu är det festhelg. TC och fabriken - se upp! Jag går lös i helgen. På måndag blir jag rökfri och sockerfri. Det känns som att jag och mina cigaretter behöver en sista vända tillsammans innan jag kan lägga dem på hyllan. Och nu ska jag njuta av varje bloss.

Sjukt bra kväll igår. Berättar mer när jag lyckas släpa mig från toaletten.

Festmys. Undanplockat och dammtorkat. Och ja, jag har julstjärna året om. Det besparar mig flera minuter.



Mitt i processen. Jag gör tre saker samtidigt. Mobil, pose och telefonsamtal. Den du!

Så här ser det ut när jag bloggar.

Nu har jag gått Riskettan på körskolan. En kurs om alkohol, trötthet och allt sånt som inte ska kombineras med bilkörning. Jag blev godkänd. Dock kände jag mig ganska tragisk när det första jag gör är att dra till Systembolaget. Oroa er inte, STR! Jag ska inte köra bil när jag har druckit det.

Och på tal om Systembolaget, så vet jag att jag varit dålig med Umeåskvallret på senaste tiden. Jag har fått lite pikar angående det. Jag lovar, jag ska fyllerapportera lite bättre nu. Ta med kameran och skriva timrapporter. Imorgon ska jag faktiskt skriva en krograpport till en tidning. Det blir kul. Ni får läsa den sen. Än så länge får ni nöja er med en förhandsvisning.

Ja, om du vrider lite på huvudet så ser du.

Det är inte ofta man vaknar i någon annans säng och inte fattar vart man är på en helt vanlig vardag. Hm. Jag kisar mot ljuset och rör lite på fötterna. Kall luft sipprar in, och jag knölar genast ihop täcket igen så att värmen får stanna kvar. Vart tusan är jag? Är det inte fredag idag? Plötsligt slår det mig att jag tog en kvällspromenad till mamma och pappa. Jag ligger i bäddsoffan och känner kaffelukt.

Från panikmorgon till bra morgon på några sekunder. Det bådar gott inför kvällens bus på Hemligaklubben. Här har ni förresten en bild på min mamma som ung. Visst är vi ganska lika ändå?

Visste du att Facebook har snyltat våra telefonnummer? Om du loggar in, trycker på Konto och Redigera vänner. Sedan Telefonbok. Då kanske ditt nummer står där, till allmänt förfogande. Obehagligt.

Jag har flera olika leenden och skratt, precis som jag tror att många har. Ett vanligt leende, ett gapflabb, ett flörtigt leende. Listan fortsätter. Mitt absolut bästa leende är dock Fåntratten. Jag brukar dra den efter ett riktigt fånigt skämt. Nu finns det på bild. Det fåraktiga leendet med den obligatoriska gesten för gott humör: tummen upp. Så fantastiskt. Förresten, ironilamporna blinkar. Jag borde helt enkelt sluta vistas bland folk. Utveckla torgskräck.

Jag ska tydligen skriva en krograpport till Nöjesmagasinet City. Det blir kul! Roligast av allt var dock att vi pratade om tidningen sekunderna innan de ringde och frågade. När man talar om journalisterna.

Jag och katten Gustav har mer gemensamt än bara vår lasangefetisch och förkärlek till ta det lugnt. Vi hatar måndagar. Jag hatar idag.

Hur som helst, lite om min flytt. Det är planerat att dra till Oslo när jag har tagit körkort. Det blir jag, Maja och Anna-Karin som drar. Kvar här lämnar jag min älskade familj, många kära vänner och min fantastiska lägenhet. Men jag kommer säkert tillbaka någon gång. Bara inte nu. Jag måste tjäna pengar om jag ska kunna resa jorden runt, och i Sverige tjänar man inte tillräckligt bra helt enkelt. Bandet har upplösts också. Ja, det var här ni hörde det först. Och jag är både rädd och förväntansfull. Rädd för att jag flytten kommer innebära att jag inte lyckas med musiken. Förväntasfull för att jag ser fram emot alla minnen jag kommer få i Oslo. Rädd för att vi inte kommer hitta lägenhet. Förväntansfull på alla sjukt roliga saker som kommer ske i lägenheten om vi väl hittar en.

Efter att vi bott i Oslo länge nog att känna oss lite rika så tänkte jag mig en tågluff genom Europa, och sedan tågluffa Asien. Sedan blir det att bila genom USA och Australien, och åka motorcykel genom Afrika och Sydamerika. Troligtvis blir jag väl pank mellan varven, men jag kräver att upptäcka varenda hörn av den här världen innan jag försöker bli någonting vettigt. Jag tänker se allt.

Ni som vill ses innan jag drar; hör av er. Det lär väl bli lite mer än en månad kvar i den här hålan.

Den första tanken som susade genom huvudet denna morgon var inte en särskilt speciell tanke. Inte särskilt ovanlig heller. Helt enkelt att jag behövde vatten. Ökenmun. Den andra tanken som slog mig. Vart är jag någonstans? Och vem fan är det som skriker?

Dagen har jag spenderat med Stina i hennes stuga tillsammans med hennes fantastiska familj. Jag är övergödd som en välskött rabatt och ytterst välmående. Täfteå är vackert, ingen tvekan om saken. Tre tusen bullar senare sitter jag hemma i den välbekanta soffan och väntar på besked från Anna-Karin om hur kvällen ser ut.

Igår träffade jag mycket folk. Trevligt folk, nervöst folk, argt folk. Folk. Jag var också trevlig, nervös och arg. På samma gång ibland. Men mot slutet av kvällen var jag mest arg, så jag valet att emigrera till landsbygden var inte bara spontant. Det var nog rätt strategiskt också.

Jag blev:
1. Erbjuden 25000 kronor om jag ställer upp i Idol.
2. Förföljd av en stockholmare som inte lämnade oss ifred. Precis när jag trodde att jag skakat av mig honom stod jag och pratade med en bekant, som viskade att det står en man bakom mig. Jag vänder mig om, och där står han igen och bara tittar. Sluta med sånt och fatta hinten.
3. Fly förbannad på någon. Rättelse. Några.
4. Bjuden på irriterande mängder öl. Inte särskilt irriterande just då, men just nu.
5. Karatefull.

Jag blev också ninjad av två killar. Ivägburen alltså. Herrejistanes, det har varit ett händelserikt dygn. Nej, gott folk. Favorit i repris - ses i dimman!

Så vaknar man i Täfteå. Hur fan hamnade jag här? Vad hände igår? Vart är alla? Vem är bruden som sov bredvid mig i sängen? Vem är jag ens?

Fortsättning följer.

Nu blir det fest. Robert fyller 20, och det ska firas med rosa champagne!

Folk drog hem med varandra igår. Idag ska det fikas med väninnorna och skvallra om vem som fick jackpot. Jag låter "OH SNAP!"-bilden på Joakim illustrera stämningen på dagens samtalsämnen.

Självklart finns det fler vimmelbilder, men jag vägrar blankt publicera dem. Jag ser vanställd ut.

Igår blev det lite stressigt. Först inflyttningsfest hos Anette som numera bor i en helt otrolig lägenhet vid sjukhuset. Större än radhuset jag växte upp i. Sedan bar det av till Oskar som hade utflyttningsfest, då han ska flytta till Stockholm och söka lyckan som fotograf. Så bar det av till Corona. Jag vet. Fy.

Jag är aldrig på Corona. Ärligt talat. Jag tycker att det är dyrt och otrevligt. Stämningslös köttmarknad. Men igår så tog jag mig i kragen och svalde fördomarna. Flickorna var fortfarande någon halvtimme bort, så jag plöjde mig fram till baren med Jocke och Adam. Min tanke var inte att dricka i berusningssyfte utan mer bara att dricka några öl på förfesten och att det skulle stanna där. Men Adam kom på den briljanta idén att köpa tre öl. Nästa runda skulle Jocke köpa. Och sista rundan köpte jag.

Jag tänkte ju prova på det här modet med att visa sin BH genom tröjan, och den syntes ju bara fint. Så finner jag mig själv, askalas, sitta och försöka förklara någonting om mina bröst för Jocke. Efter några öl sluddrar jag något oerhört även om jag inte är megadängfull.

Men det hela slutade alltså med att jag vandrar genom stan klockan fem på morgonen och försöker hitta hem. Så kommer det en kille springande bakom mig, och jag blev tamejfan vettskrämd och ökar takten. Så knackar han mig på axeln och ber om ursäkt för att han skrämt mig. Han hade sprungit ikapp mig för att tala om att han inte ville skrämma mig. Vi pratar om allt och inget en stund, innan vi skiljs åt i närheten av min lägenhet och jag stupar i säng klockan sex. Nu ligger jag här och sotar för mina misstag.

Idag har vi Hemligaklubben på besök här. På skolan alltså. Hemligaklubben är som chokladcigaretter. De kommer hit när eleverna är för unga att komma in på deras klubb och indoktrinerar dem med odräglig dansmusik. När ungdomarna sedan är gamla nog för att festa på Rex så kommer de automatiskt att gå till Hemligaklubben, för att en liten röst viskar att det är välbekant och ett säkert kort.

Genialiskt, grabbar.