Panikmorgon

Det är inte ofta man vaknar i någon annans säng och inte fattar vart man är på en helt vanlig vardag. Hm. Jag kisar mot ljuset och rör lite på fötterna. Kall luft sipprar in, och jag knölar genast ihop täcket igen så att värmen får stanna kvar. Vart tusan är jag? Är det inte fredag idag? Plötsligt slår det mig att jag tog en kvällspromenad till mamma och pappa. Jag ligger i bäddsoffan och känner kaffelukt.

Från panikmorgon till bra morgon på några sekunder. Det bådar gott inför kvällens bus på Hemligaklubben. Här har ni förresten en bild på min mamma som ung. Visst är vi ganska lika ändå?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0