NY ADRESS!

Nu tänkte jag förklara min syn på alkohol. Folk verkar få för sig att jag är otroligt alkoholliberal, och att jag tycker att öl är meningen med livet. Det är det verkligen inte. Jag tycker att alkohol är skit, att baksmälla är helvetet på jorden och att det är förjävligt vad som händer när man tappar kontrollen. Därför beskriver jag mig själv som festromantiker snarare än alkoholromantiker. Jag tycker inte att man måste dricka alkohol för att ha roligt, och det är jag otroligt nöjd över.

Det fanns en tid när jag inte fattade skillnaden på fest och fylla. När fest inkluderade att dricka tills hela universum snurrar och man tappar allt omdöme. Så resonerar jag inte längre. Jag kan festa nykter. Gå ut på krogen och vänligt tacka nej till ölen som bjuds för att instället dansa tills universum snurrar på grund av syrebrist.

Känner man att det är omöjligt att festa utan alkohol borde man ta sig en rejäl funderare på varför man måste tappa förståndet för att vistas ute. I alla fall om man festar mycket. För det är verkligen inte bra för psyket eller kroppen att spendera flera dagar i veckan med att kexa ner toaletter och sluddra osammanhängande skit till främlingar.

Jag är ingen moraltant. Verkligen inte. Jag har gjort sjukt mycket skit i mina dagar, varit med om allt möjligt och hanterat många situationer jävligt dåligt. Jag har sett människor gå under på grund av att de inte förstått när de ska sluta. Därför är det otroligt viktigt för mig att ni förstår mig. Jag vill inte inspirera någon att supa ihjäl sig.

Så. Sup inte ihjäl er ikväll nu. Över och ut.

Visste ni det? Att man kan göra en svartvit TV till färg-TV genom att dra en nylonstrumpa över TV-apparaten? Haha. Nä. Skojja ba.

Eller?

Nu förstår jag storheten i Kungarna av Tylösand. När du varit ute och virrat kan du kolla på Jockeboi och känna att det finns brutalt mycket mer pinsamma människor än du. Nu sitter jag här och inväntar vimmelbilderna. Panik.

Om ni inte har sett den än, så kolla in. Ta ställning nu på söndag.

Läsarstatistiken klättrar stadigt uppåt. Härliga tider! Är alltid kul att få respons på det man gör. Skulle ju kännas lite tragiskt att skriva här om ingen läste. Så jag tycker nog himla mycket om er.

Förresten, idag tröstar jag min framtidsångest med barnfilm. Nostalgitrippar fungerar bättre än tequilashots - absolut ingen baksmälla överhuvudtaget. Hade man bara fattat det när man var fjorton hade man kanske aldrig blivit festberoende till att börja med, utan stannat framför Bollibompa och levt lycklig. Men vad vet jag? Jag tog den balla vägen. Äh. Snart ska jag ta tag i framtiden. Imorgon.

Festa. Inte. På. Tisdagar.

När min lillebror för första gången skulle åka på resa utan mina föräldrar drog han och en kompis till Stockholm. Jag skulle nog anse lilla Björn som en av mina bästa vänner och jag skulle säga att jag känner honom ganska väl. Min bror har alltid varit ganska metal, vilket är anledningen till att jag satte kaffet i halsen när han berättade att han spontanåkt till Allsång på Skansen. Men enligt mig är det bästa med brorsans resa ett gravallvarligt sms han fick av min far. Jag förstår ju vad han menar, men det är bara så förfärligt roligt. Det gick, helt seriöst, någonting i stil med det här:
"Björn, om he henn nanting, nanting du aldrig sett förut. Stå int å glo. Då förstår dem att du int kom fra stan."

Översättning till rikssvenska: "Björn, om det händer någonting, spring därifrån. Om folk fattar att du är en liten lallare från Umeå som aldrig varit med om någonting brutalt i hela ditt liv kanske de tar dina pengar och slår dig."

Denna visdom är direkt stulen från min farfar, när pappa var femton och skulle dra på tågluff i Europa direkt efter nian. Då stod de på tågperrongen, och farfar tänkte förbereda pappa på den riktiga världen. Tack farfar och tack pappa, för att ni förgyllt min tillvaro med denna fyndighet.



PAPPA