NY ADRESS!

Igår var jag och såg Säkert! på releasefesten till hennes nya skiva Facit. När man kom in genom dörren fick man ett exemplar av skivan. Lyxigt värre, tycker jag. Dessvärre känner jag mig lite utanför resten av samhället just tack vare denna kvinna. Hon verkar ju så jävla sympatisk och fantastisk, har en fin bred dialekt och gjorde det bästa sommarpratet jag hört på år och dar. Varför tycker jag inte om hennes musik lika mycket som alla andra gör?

Två vänner diskuterade Annika igår. Är hon människa eller något annat, frågade de sig. Hon kan inte vara människa, hon är så fantastisk, utbrast de i kör. Vissa pratade till och med om att det inte var värt att skriva musik längre för att hon redan skapat perfektion. De vågade inte prata med henne därför att de alltså misstänker att hon är ett djur. Det är den enda slutsatsen jag kan dra eftersom jag inte tror på övernaturligheter.

Så, Annika. Jag tror inte att du är något djur och jag ber ödmjukast om ursäkt för att jag inte dyrkar dig. Du skriver trevliga låtar om otrevliga saker, och "Vi kommer att dö samtidigt" är riktigt svängig. Förlåt, Sverige.