Min religösa upplevelse
Det här bör ni verkligen läsa. Det är en väldigt seriös uppmaning.
Ni har säkert också varit med om det någon gång. Det tror jag att alla har. Även de mest inbitna ateister har någon gång undrat om det finns något högre väsen. Kanske har man druckit en kopp te och bara filosoferat. Kanske tror man sig ha sett en ängel. Kanske var man med om något så oerhört osannolikt att man ärligt måste ta sig en funderare på vem fan som planerar ditt liv. Idag var jag med om en händelse som fick mig att fundera över Gud. Nu ska jag berätta om min upplevelse. This is my story.
Jag har byxor på mig kanske en gång i kvartalet när det inte är minusgrader ute. Byxor är för mig lite som vinterdäck, 1 december till 31 mars. Förut hade jag stuprörsjeans dygnet runt, tamejfan till och med när jag sov. Jag kommer inte ihåg ett enda tillfälle från nian till tvåan på gymnasiet då jag inte hade stuprörsjeans. Mitt extra lager hud, mitt skydd och ett tydligt statement: Jag är rock och mina byxor håller med. Sedan upptäckte jag klänningen. Denna ljuva fristad med inbyggd aircondition. Sedan dess har jag tusan bara byxor när jag är bakfull eller jättekall.
Idag är jag bakfull. (Mer om det senare.) Och när jag ska släpa mig ut ur lägenheten för att ta mig till stan så tänkte jag bara att byxor skulle passa dagens skitväder. Så jag kikar in i garderoben och tittar på högen med byxor och sliter åt mig mitt favoritpar, ett par ljusa Cheap Monday som smiter åt på precis rätt ställen för att framhäva timglasformen jag av någon anledning ärvt av någon. Mamma var ju en pinne, vad hände? Åter till berättelsen. Byxorna satt bra. Byxorna som jag dessutom fått helt gratis. Inte så pjåkigt, tänker jag nöjt när jag speglar mig. Så sätter jag mig nöjt i soffan för att avsluta min kopp kaffe, och ritsch. Byxorna spricker. Hela högra benet bara gled av.
Gud, finns du? Jävlas du med mig? Är du dum i huvudet? Har du ett huvud? Tog du livet av mina favoritbyxor bara för att få mig att tvivla på allt gott i världen? Enligt min teori är du en jävligt sur äldre man utan vänner som spelar The Sims och jag råkar vara en karaktär som du bara inte gillar idag, så du driver med mig för att göra min lysande mätare över huvudet helt röd. Nu är den fan bra nära. Pucko.
Ödets jävla ironi. Grattis, här har ni lite hud. Och trosor. Och byxor. Vila i frid.
Ni har säkert också varit med om det någon gång. Det tror jag att alla har. Även de mest inbitna ateister har någon gång undrat om det finns något högre väsen. Kanske har man druckit en kopp te och bara filosoferat. Kanske tror man sig ha sett en ängel. Kanske var man med om något så oerhört osannolikt att man ärligt måste ta sig en funderare på vem fan som planerar ditt liv. Idag var jag med om en händelse som fick mig att fundera över Gud. Nu ska jag berätta om min upplevelse. This is my story.
Jag har byxor på mig kanske en gång i kvartalet när det inte är minusgrader ute. Byxor är för mig lite som vinterdäck, 1 december till 31 mars. Förut hade jag stuprörsjeans dygnet runt, tamejfan till och med när jag sov. Jag kommer inte ihåg ett enda tillfälle från nian till tvåan på gymnasiet då jag inte hade stuprörsjeans. Mitt extra lager hud, mitt skydd och ett tydligt statement: Jag är rock och mina byxor håller med. Sedan upptäckte jag klänningen. Denna ljuva fristad med inbyggd aircondition. Sedan dess har jag tusan bara byxor när jag är bakfull eller jättekall.
Idag är jag bakfull. (Mer om det senare.) Och när jag ska släpa mig ut ur lägenheten för att ta mig till stan så tänkte jag bara att byxor skulle passa dagens skitväder. Så jag kikar in i garderoben och tittar på högen med byxor och sliter åt mig mitt favoritpar, ett par ljusa Cheap Monday som smiter åt på precis rätt ställen för att framhäva timglasformen jag av någon anledning ärvt av någon. Mamma var ju en pinne, vad hände? Åter till berättelsen. Byxorna satt bra. Byxorna som jag dessutom fått helt gratis. Inte så pjåkigt, tänker jag nöjt när jag speglar mig. Så sätter jag mig nöjt i soffan för att avsluta min kopp kaffe, och ritsch. Byxorna spricker. Hela högra benet bara gled av.
Gud, finns du? Jävlas du med mig? Är du dum i huvudet? Har du ett huvud? Tog du livet av mina favoritbyxor bara för att få mig att tvivla på allt gott i världen? Enligt min teori är du en jävligt sur äldre man utan vänner som spelar The Sims och jag råkar vara en karaktär som du bara inte gillar idag, så du driver med mig för att göra min lysande mätare över huvudet helt röd. Nu är den fan bra nära. Pucko.
Ödets jävla ironi. Grattis, här har ni lite hud. Och trosor. Och byxor. Vila i frid.
Kommentarer
Postat av: anna
perfektion!
Trackback
